Vem gynnas av att pengar skapas ur tomma intet?

Penningmängden mäts med olika mått, de man ofta hörs talas om är M0, M1, M2 och M3. M0 är den totala mängden kontanter, dvs sedlar, mynt och konton hos Riksbanken (digitala kontanter, utgör större delen av detta mått). M1-M3 fordringar på kontanter hos storbanker/siffror på olika typer av bankkonton.

M0 = Kontanter (sedlar, mynt och konton hos riksbanken/digitala kontanter)

M1 – M3 =  fordringar på kontanter hos storbankerna

En bild lånad från bloggen ”Ett nytt penningsystem” illustrerar mängden kontanter i förhållande till den mängd kontanter som bankerna lovar sina kunder:

Källa

Gul cirkel är den totala mängden kontanter (M0). Resten är mängden fordringar på kontanter (M1-M3). Om bankens kunder begär att banken betalar tillbaka lånade pengar (det blåa i cirkeln) försvinner snabbt alla kontanter i banksystemet.

Mängden kontanter (M0) ökar när Riksbanken köper något (t.ex olika typer av värdepapper) eller direkt lånar ut till bankerna som har konton hos Riskbanken och minskar när Riskbanken säljer något eller när lån återbetalas. Pengarna skapas av Riksbanken ur tomma intet. Senaste tiden har många länders centralbanker skapat pengar genom att köpa statsobligationer, se tidigare inlägg Sedelpressarna går varma (graferna visar olika länders pengar M0).

Mängden siffror på bankkonton (M1-M3) ökar när privata banker skapar lån och minskar när lån återbetalas eller blir värdelösa. Exempel: när någon tar ett bostadslån skriver banken in en siffra på låntagarens bankkonto, mängden ökar. När låntagaren betalar tillbaka det den lånat minskar mängden siffror på bankkonton. Lägg märke till att bankens inlåning ökade så fort siffran skrevs in på kundens bankkonto, det är på detta sätt som banken skapar mer siffror än det finns täckning för, de skapar egen inlåning vid långivning.

Skillnaden mellan de konton bankerna har hos Riksbanken är att de siffror som finns där är kontanter och kan alltid tas ut (därav namnet reserve deposits). De har inte lånats ut till någon annan. Riksbankens förmåga att betala ut de pengar som finns deras konton är alltid 100% medan privata bankers är bara någon procent (därav namnet demand depostis).

Staten tillåter bara att några få utvalda banker att öppna konton hos Riksbanken, det är genom dessa utvalda banker svenska folket måste gå genom för att komma åt konanterna. Vi måste helt enkelt använda dessa extremt riskfyllda bankkonton (demand deposits). Vi kan inte låna billigt från Riksbanken som bankerna, vi är tvungna att betala en mellanskillnad som bankerna kan ta ut på pengar som skapats ur tomma intet (räntenettot).

Jag har sagt det förut, bankernas bästa vän är staten. Staten har slått ut all konkurrens genom att ha gett monopol på sedelutgivning till Riksbanken som sedan bara några få utvalda banker har tillgång till. Förmågan som Riksbanken har att skapa pengar ur tomma intet och monopolet gynnar bara bankerna som räddas så fort deras kreditbubblor kollapsat med nytryckta pengar (digitala). Jag kan garantera att samma banker som skapat bostadsbubblan i Sverige kommer räddas med nytryckta pengar.

Varför får inte svenska folket tillgång till dessa konton hos Riksbanken? Varför räddas aldrig folket när bankernas skapade kreditbubblor kollapsar? Varför ska endast några utvalda banker i Sverige ha konkursskydd när resten av företagen går i konkurs när de tagit felaktiga beslut? Är det helt enkelt så att hela systemet är riggat för bankerna? Är våra politiker som inte gör något åt saken köpta av bankerna? Kan man dra någon annan slutsats?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s