Därför knäckte bolånetaket den svenska bostadsbubblan

Det var den stora tillgången på kredit i bostadssektorn som orsakade prisuppgången. Med en belåningsgrad på 100% i flera års tid har marknaden anpassat sig till en viss tillgång  på kredit fram till oktober 2010 då FI införde ett tak på 85%. Taket leder till minskad tillgång på kredit och därmed att kreditexpansionen inte kan öka i samma takt. Det är minskad tillgång på kredit (i det här fallet genom ett bolånetak) som får bubblan att spricka, inte något annat (oroliga bostadsägare, hög ränta, amorteringskrav, ökad utbud av bostäder som är en effekt av minskad tillgång på kredit, inte orsaken)

Problemet som uppstår när bostadspriserna faller tillbaka till den nivå som mostsvarar den minskade tillgången på kredit. Lägre priser på bostäder skapar osäkra fodringar i banksystemet och sätter igång den onda cirkeln ovan.

Richard Werner beskriver processen i New paradigm of macroeconomics:

Asset price collapses, banking crises and recessions
Instances of asset inflation are not welfare optimal. For one thing, it cannot be considered efficient nor equitable when new claims on finite resources are created by banks and then granted to a specific group of individuals who use them purely for speculative gain, without adding to productivity or output. Moreover, the extension of speculative loans and asset-collateralizing loans creates negative externalities in the economy and thus directly affects others. If house prices are driven so high that they are beyond the reach of first-time buyers, this can affect the quality of life of entire communities. In England, many cities are unable to attract sufficient numbers of welfare workers, teachers of firemen, as they cannot afford to live in them on their salaries. High real estate prices in city centers may increase commuting times and hence shorten the time available for family or leisure.
The externalities in the banking system are also significant: as banks become overextended to borrowers who have not invested the newly created money productively, our theory of productive credit creation tells us that, in aggregate, such loans cannot be paid back (only productive loans will be non-inflationary and only productive loans will produce goods and services of value, thus producing income to service the loans). As a result, systemic risk increases.
Bank lending for speculative purposes is only viable as long as banks continue to increase such lending. It seems a reasonable assumption that banks will not continue to increase their speculative lending into eternity. We thus consider what happens when at some stage (perhaps again induced by a regulatory shock*) speculative credit creation falls. Asset prices will fall. This will then reduce collateral values and bankrupt the first group of speculative borrowers who were seeking merely capital gains. Their default will create bad debt in the banking system. This in turn will raise banks risk aversion and reduce the amount of credit newly extended. This further reduces asset prices, which increases bankruptcies. The process can easily make banks so risk averse that they also reduce lending to firms for productive purposes, in which case GDP growth will also fall. Such credit crunches have been observed in many cases, including the US. This exacerbates the vicious cycle, since with less economic growth, corporate sales and profits decline. As more firms become unstable, bad debts increase further

*regulatory shock, t.ex ett bolånetak som direkt minskar tillgången på kredit.

Det är mycket komiskt att FI är helt omedvetna om att det är deras bolånetak som knäcker bubblan. En statlig institution som är till för att skydda folket från kreditbubblor har helt missat att se bubblan samt är den institution som knäcker bubblan. Det är värt att tänka på när staten om något år kommer ta svenska folkets skattepengar för att rädda bankerna, eller när Riksbanken skapar nya svenska kronor som förstör värdet på kronan i syfte att rädda bankerna.

Staten hjälper bankerna att blåsa upp bubblorna som gör bankerna väldigt rika. Sedan när bubblan spruckit (i det här fallet pga statens bolånetak) hjälper staten bankerna att överleva. Det enda banken behöver säga är ”om vi går under så går ni under”.